
Jag kan inte låta bli att bli irrirerad ibland när jag tittar på min handväska. Jag hittade den i USA och blev fullkomligt kär i den, något som jag aldrig riktigt känt för en väska innan. Jag tycker bara det är så underbart snygg! Den var ju inte billig riktigt så jag önskade mig den av mina föräldrar i Graduation-present, och jag fick den! Överlycklig som jag var sprang jag och köpte den på Dillard's (Jag velade länge mellan den vita och den svarta, men det kändes som om den svarta mer var något man kunde använda året om, så det blev den). En vecka senare hade en av hällorna börjat rivas upp så jag tog tillbaka den till Dillard's där de skulle ta den på lagning. Det tog evigheter för de att få den färdig, och de sköt upp datumet flera gånger tills dagen innan jag skulle hem till Sverige. Till slut fick jag den, gansla rejält irriterad, men inte var den i originalskick inte. De hade sytt igenom hela innertyget på väskan för att försöka sätta fast hällan, och det är visserligen på insidan, men snyggt är det inte! De hade också garanterat mig att de sytt fast hällan på andra sidan för att se till att inte samma sak hände där, men väl hemma insåg jag att det hade de inte alls gjort. DESSUTOM hade de försökt fixa till det failade försöket att sy genom innertyget med att limma ihop det, vilket var det dummaste av allt. Tyget består av två lager; ett grovvävt stödlager som sen försetts med finishen som ser ut som en korsning mellan lack och läder. Genom att klistra ihop hällan så slutar det hela med att överskiktet rivs av från ena sidan nu och fastnar på andra, så nu synst det inte så snygga beige undervävnaden - det är inte okej! Hade jag fortfarande varit i USA så hade jag gått och krävt en ny väska, men nu får jag väl gå till plan B; måla på med svart nagellack över det beige och hoppas att det ser bättre ut än det gör nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar