måndag 20 oktober 2008

A key role

Jag springer ner för trapporna till källaren på Katedralskolan. Historian börjar snart, måste hämta anteckningsblocket. Men... vart är nycklarna? Jag lägger dem ju alltid i jackfickan efter att jag låst cykeln i Kävlinge? Kävlinge... Nej, de måste ligga i väskan, varför jag nu skulle lägga dem där. Nähä, inte det. Helvete!

Antonia springer skyndar med stora steg tillbaka mot tågstationen där hon nyss kom ifrån, och missar 39 tåget med en minut. Hon väntar otåligt på att 51 tåget ska dra sig in på stationen, och väl ombord segar sig de åtta minutrarna sig fram. Allt hon kan tänka på är om cykeln är stulen, om nyckarna är borta, och vad hon isåfall skulle göra då. Skulle hon ringa mamma och berätta hela historien? Skulle de behöva byta alla låsen i huset? För om personen känner igen nycklarna, så hade de ju lätt kunnat ta sig in annars? Kan man ringa polisen? Vad hade hon själv gjort? Hade hon tagit nycklarna och lämnat in dem till polisen? Det hade väl varit bättre än att lämna dem till någon annan som kanske inte hade lika goda gärningar i tankarna? Men, hon hade väl ändå väntat tills efter skolan? Så det finns ju en chans att nycklarna inte är där, men kommer in senare ikväll?

Jag rusar av tåget och skyndar mig ner för trapporna, upp för trapporna. Där är cykeln, ganska långt bort. Jag undrar om de är där? Shit, tänk så är de inte där? Bara ett steg till. Däär...

Hon plockar upp en nyckelknippa från pakethållaren på en röd monark. En stor strassbokstav glittrar i höstsolen, och aldrig har hon älskat att se den där söndriga knippan innan. Den stora "diamant"ringen som sedan ett tag tillbaka tappat sin diamant och därmed hela sin skönhet. Är det inte lite ironiskt att den kom med brickan "diamonds are a girl's best friend". Man kan ju undra om avsaknaden av diamant har en djupare mening.

1 kommentar:

Olivia sa...

HAHA tummen upp :D