*

Idag när jag kom gående hem från Louise runt halv två fick jag en jättekonstig känsla. Det var som om jag säg mig själv utifrån. Där går en tjej klädd i en vacker blommig klänning med mängder av pärlhalsband runt halsen. Lite för uppklädd för en söndag. Håret, som förmodligen varit lockigt en gång, hänger ner över den långa, halvöppna, svarta kappan som i sin tur ser ut att vara på väg att glida ner för axeln, som är allt som håller den uppe. Ögonlocken är tunga och gårdagens smink ser ut att falla av mer och mer för varje steg hon tar. I armvecket hänger den fullproppade designerväskan, och händerna håller krampaktigt tag i de sönderslitna rosa älv-vingarna. Det är kallt, och de tunna inneskorna är genomvåta. Kylan bränner i hennes fötter och hennes huvud vankar sakta från sida till sida som för att balansera tyngden av den enorma väskan.

Fick lite inspiration och funderar på att överföra detta till en photo shoot med min syrra.

Vad tror ni?

Fairytale gone bad.