Ånej, jag är en av dem...

Robert Pattinson och Kristin Stewart

Ett wayfarer-moment och jag smälter som en bit hallonglass en solig sommardag i biostolen. Inte kan jag väl.. vara en av dem? En av alla de totally obsessed fjortonåriga tjejer som springer runt och säger att de är "såååå kära" och sett den "bästa filmen nååågonsin i världshistorien" ? En av många är inget uttryck som passar mig, dock, kan jag inte komma ifrån att jag är - inte kär - men hopplöst förälskad i käraste Robert Pattinson aka. Edward Cullen. Vem visste att blodsugande, glittrande människor kunde vara så värda av min åtrå. Den bleka nästan genomskinliga huden, de lilatonade läpparna, och de föränderliga ögonen dolda bakom ett par strategiska Wayfarers. Det blir inte bättre än så just nu. Mystik är ordet som aldrig kan användas för mycket, det bara fungerar som ett smäck. Nog för underbara, härliga killar med ofattbar humor, men mystik kommer alltid vara ett snäpp mot himmelen. Jag vill inte vara säker i någons famn! Jag vill uppleva äventyr, utforska ett sinne fullt av hemligheter som bara släpps ut i små doser, jag vill vara hon som får dig att öppna upp till slut, som får dig att visa ett mörkt inre bara tillgängligt för mig.

Vi vet ju att tjejer faller för bad guys.

Nu vet vi varför.

Jag funderar starkt på ljus hy, röda läppar och wayfarers imorn.

Wayfarer moment. Hallonglass var det.

Har aldrig velat vara Krisin så mycket som här.

Wayfarers igen. Fungerar alltid.

Edward Cullen - will you be mine?

Just what I was wondering..