söndag 7 september 2008

Tjusningen med att bli lillgammal.

Nu är jag hemma igen efter en småtrevlig kväll igår. Vi drog aldrig ut ändå, utan stannade hos Anna för ännu en kväll fullsmockad med Sanning och Konsekvens, Jag får vara försiktig med det, vill ju inte trötta ut det! Det enda tråkiga är att köra det med samma personer hela tiden - Man har ju inget kvar att fråga! Jag kan tala för både mig och Louise när jag säger att vi var trötta. Tror vi helst av allt hade velat gå hem vid 12, men istället lade vi oss i Louise varma säng vid 3 och somnade till filmen "Love Guru". Frågan är om jag inte hade haft det trevligare med en hemmakväll trots allt?

Jag kan inte säga att jag inte gillar att sova över hos folk, för det gör jag verkligen, men ibland är det förbannat skönt att kunna vakna i behöva transportera sig hem där på morgonkvisten. En grej som ibland får mig att känna mig lillgammal är faktumet att jag inte längre uppskattar att sova långt in på eftermiddagarna längre. Det är verkligen som ens föräldrar tjatar: Man sover bort hela dagen! Fatta vad mycket mer man hade hunnit genom att gå upp vid åtta istället för halv två. Bullbak, en shoppingrunda + storlunch hade lätt kunnat trängas in på den tidsintervallen. Det är en annan anledning att jag ibland gillar att sova hemma, för hur trevligt känns det att överge sin sovande kompis vid halv åtta på morgonen med anledningen att man vill göra något av dagen?

<3

Inga kommentarer: