*

Gårdagen blev ju inte direkt som planerad. Det började med att Louise blev sjuk och därmed inte kunde följa med, men jag och Anna var väldigt bestämda med faktumet att vi skulle ha lika kul ute som vi hade förra gången. Av någon anledning tog vi 20.10 tåget istället för 21.00 tåget som vi tog förra gången, men det positiva resultatet blev att vi träffade Tobias på tåget och att vi hade mer quality-time på vårt favoritställe Myntha. Det var inte lika dragit där som förra gången, det var trots allt måndag, men vi snackade på, och bartendrarna var trevliga (och snygga!). Vi blev till och med bjudna på shots efter att vi avverkat en flaska vitt och Anna druckit sin delikata Strawberry Mojito. That place sure is a keeper.

12-tåget till Malmö - det är här problemen börjar. Kön utanför Etage var cirka 150 meter lång (give or take med mina uppskattningsförmågor) och i -10 grader var det inget vi var sugna på att utstå. Vi förbannade oss själva för att vi inte kontaktat Berben innan och skrivit oss på listan för nu var det tydligen försent. Vi testade slagt, men det visade sig vara en privatfest med biljetter och hela kittet så vi gick tillbaka mot stationen för att iallafall hinna med sista tåget hem. Av ren impuls bestämde i oss för att följa med två killar vi träffat för att äta på Max. De försvann fort, och vi hade missat sista tåget. Vad gör man egentligen när man sitter fast i malmö, på en hamburgerresturang, mitt i natten, utan en aning hur man kommer hem? Jo, man ringer efter privattaxi, dvs Emma Sandberg, som för vår skull drog sig upp ur sängen och hämtade hem oss från den misslyckade utekvällen i Malmö Stad.

Vi borde stannat och flörtat med bartendrarna på Myntha.

Vi borde tagit sista tåget hem.

MEN TÄNK HUR MYCKET VI LÄRT OSS.